3 maj 2010

Han fick stilla somna in i köket idag på morgonen...


...-Min trotjänare Polo har gått ur tiden, vi som gjort så mycket tillsammans att det inte skulle få plats att delge allt här. Vi, med vårt teamwork gladde många både civilt och militärt. Vi blev vinschade från ytbärgare, åkte helikopter, gjort transporter ribb-båt ...i 40 knop, sökt saknade i MSO, letat sprängämnen, vaktat Ulf Lundell och Kent, gjort högvakten, agerat terapihund för hundrädda, jobbat på sjöräddningen och flutit i livräddningsflotten med skolbarnen, gjort vip-transporter, spårat ca 100 mil mm. Polo var en ambassadör för Schäferrasen och älskad av ALLA. Vi delade 11 år tillsammans i ur och skur förutom några helger som är lätträknade. Han var min högra hand på jobbet och kommer att vara saknad även där. Han lämnar ett enormt tomrum efter sig och sorgen har fått mitt hjärta att brista! / Rose
Polo RIP

5 kommentarer:

  1. Det gör verkligen ont när en så nära vän och trokännare går ur tiden, delar verkligen er sorg. tänker på er!
    jimmy/silwer

    SvaraRadera
  2. Jag ska aldrig glömma den dagen då lilla Polo (som dock var ganska tjock) tittade ut i världen, Rudie fick en hel del att göra med sina monstervalpar.

    Han har funnits där sen jag var 14 år och det har varit många härliga stunder, loven när jag tog med mig alla hundar runt Killingen och satt och tittade på vattnet tillsammans med honom.
    Första hjärtesorgen grät jag ut i hans päls och han vandrade otåligt utanför min dörr tills jag öppnade på natten och han fick komma in och ligga vid min säng (ibland i... sorry mamma)
    Eller någon av de gånger som man låg som figge i skogen (4 ggr för 100 kronor... hmmm...)
    Eller när han följde med mig till Magnus (som jag jobbade som pers.ass åt) och hur denna pojke fick hålla i hans koppel medan jag styrde permobilen och magnus tjöt av skratt och när vi stannade så sprang Polo snabbt som tusan fram för att ställa ruman mot permon så Magnus fick röra vis honom, den glädjen i ett handikappat barns ögon går inte att beskriva.
    Polo visste att pojen som till synes var 14 inte kunde rå om sig mer än ett litet spädbarn och mkt riktigt så stod han emellan Magnus och dem som vi mötte eller de andra assistenterna, när Magnus pappa kom så var han tvungen att syna honom noga innan han fick hälsa på Magnus och detta gjordes då under nogrann bevakning av Polo...
    Pascie sket dock lite i det hela... hihi...

    Jag har alltid varit så stolt över honom och han är verkligen en av de mest unika hundar ma kan stöta på, bättre finns inte i mina ögon och han kommer alltd finnas i mitt och många andras hjärtan...

    Kramar från "syrran" Jeanette

    SvaraRadera
  3. Det är med sorg i hjärtat jag läser att Polos ljus blåsts ut. Mina tankar är hos er. Kram Sissi

    SvaraRadera
  4. Tårarna rinner tillsammans med era. Den älskade "gamla gubben". Visst visste vi, men ändå så ska dom alltid finnas.

    Underbara gamle hund som fick ett underbart liv, det bästa man kan tänka när han fått växa upp med dig Rose och att få bli gammal med er båda..

    Vi finns med och känner med er.
    Kram Kjell o Kicki

    SvaraRadera
  5. Tänker på er! Skickar massor av värmande kramar! Bibbi

    SvaraRadera